Tröstätande

Under min uppväxt har min mamma alltid sagt att jag är en "tröstätare" precis som min moster. Men jag har alltid tänkt, nej det är jag ju inte alls det, jag äter bara för att det är gott och jag är sugen typ.

Men nu har jag kommit på att jag är världens tröstätare. Som igår när det inte blev som jag ville så vaknade jag redan imorse och hade det i huvudet, idag ska jag äta äta äta.
Jag njuter aldrig av det utan jag bara proppar i mig och sedan mår jag ännu sämre än innan.
Konstigt att mamma har haft rätt hela tiden.

Det är jobbigast på helgerna när man inte gör något, för under veckorna så jobbar jag ju rätt mkt nu så man har inte tid att må dåligt osv.

Jag läser på olika sidor om tröstätande nu, det är tips på hur man ska bli av med det. och alla säger nästan samma sak, att man ska planera sina måltider och verkligen följa dem. Men alltså... det funkar inte, det gör verkligen inte det, inte när man vaknar och känner redan då att allt är piss och det enda man ska göra denna dag är att äta och glömma.
Jag blir som en helt annan person då, jag blir som en zombie som inte ens tänker på det jag gör, jag går ner till affären, handlar, kommer hem och börjar äta... inte förrens jag mår illa och vill spy "vaknar" jag och undrar vad jag håller på med.