Sitter just nu och tar det lugnt med en kopp kaffe, är hemma på rast. Jobbar en delad tur idag.
Det enda jag gör är att jobba jobba jobba, men det kanske är lika bra så jag har något att göra. Lite jobbigt bara att alla dagar känns så likadana... händer aldrig något.
Var precis utanför och hämtade en kasse öl av Mats och Conny. Blev helt chockad över hur sliten Mats såg ut, antagligen var han bakis med, helt rödsprängd i ögonen och blek i hyn... Usch jag tycker det är så hemskt. Han är inte alls som han brukar vara, det har han inte varit sedan Joakim dog. Och det blir bara värre och värre.
Förr var han den där glada skojfriska mannen som sjöng hela tiden, och vi skrek på honom att sluta, men i hemlighet så gillade vi nog alla att han sjöng sina fula låtar. Han hittade på roliga saker åt oss att göra och tog med oss på mysiga bilturer.
Nu ser man honom nästan aldrig le, skämtar aldrig och han sjunger absolut inte sina underbart fula låtar.
Han är bara tyst, går runt och grejar med lite allt möjligt och dricker verkligen otroligt mycket. Och det tär så på mig att se. Han är ju Mats, allas vår Mats han är ju mer pappa åt mig än vad min riktiga pappa någonsin har varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar