Snart slut på den enda lediga dagen denna vecka... åh jag är verkligen sliten... har haft otroligt ont i ryggen i 3 dagar nu, har ätit värktabletter och kletat på värkgel men inget verkar hjälpa. Jag dör.
Känns som om jag är ca 88 år.
Var ett tag sedan jag skrev och anledningen är just att jag har jobbat så himla mkt, och varit ute hos mamma under festivalen.
Kändes mycket jobbigare än jag hade trott att inte gå på festivalen... suget kom verkligen fram när jag såg alla göra sig iordning för att gå och alla människor som var ute på stan och låg lite här och där.
På lördagsnatten gick jag till Mattias, han kom hem från festivalen, han sa att han luktade bajs men det gjorde han inte... jag om någon borde väl veta hur bajs luktar?
Han hade söndertrampade fötter stackarn, men var lika glad som vanligt ändå.
Vi låg och pratade lite, och kollade på monstret han hade i duschen.
Sedan på morgonen vaknade jag av att han pekade på sin egen näsa och gick till toan, jag fattade inget, trodde han var tätt i näsan eller något. Men snart började det skrika en dam utanför
-" Hallå! Hallå! Ni måste springa ut! DET BRINNER"
Jag hoppade upp ur sängen och drog på mig kläderna irrade runt i lägenheten och väntade på att mattias skulle komma ut, men det dröjde för länge så till slut knackade jag på toan och sa - du vi måste nog gå ut för det är en kärring som skriker att det brinner.
Han bara jo jag vet, jag tyckte väl att det luktade rök. ( Därför han pekat på näsan och gått på toa hah)
Jag trodde vi skulle gå ut med en gång, men det gjorde vi inte, nej Mattias var helt cool-lung, antagligen lite full fortfarande, och sa att det inte var någon fara och att vi kunde stanna. Men jag tjatade och tjatade...
Brandmännen började komma in i huset och folk pankade på dörren innan de sprang ut, och jag blev ilsken på mattias och sa snälla kan vi inte gå ut, jag vill itne dö.
Så till slut så gick vi ut, fick hoppa över alla vattenslangar som låg i trappuppgången.
Kom utanför och där kom Eleins mormor som inte kände igen mig.
Och efter en stund fick vi reda på att det brann längst upp i huset och Mattias bor längst ner så det var ju tur.
Mattias ville gå in hela tiden, men jag tvingade honom att vänta lite... vafan det brann ju verkligen.
Men till slut fick han som han ville coh vi hoppade över vattenslangarna igen och gick in till lägenheten, nu kände jag med att det luktade rök mycket... det gick in i hjärnan på mig.
När brandmännen hade åkt hem och det låg en sönderbränd säng utanför fönstret kunde vi (jag) äntligen bli lugn. Låg sedan och skämtade åt den halvnakna gubben som inte såg klok ut.
Vi var rätt glada över att vi överleft iaf. haha, men som Mattias sa innan vi gick ut, " Om det är meningen så dör vi"
Sedan hade vi det mysigt och sov typ hela dagen. Vaknade, tittade på någon dålig serie och jag skrattade jätte mycket i min hjärn över att alla var så tjocka på hans tv.
Sedan gick jag och mötte sara och vi hade fetkväll.
Jag blir rätt för att det känns så bra. Och vet inte riktigt hur jag ska hantera allt.
Men mitt hjärta fylls av glädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar