söndag 2 november 2008

....

Tänk att något som är så nära ändå kan vara så otroligt långt bort.
Lyckan kanske bara bor några 100 m bort ? Eller är det kanske min olycka ?

Senaste veckan har varit... knäpp. Fattar inte vad som händer med mig, börjar bli så himla instängd... är bara hemma med mig själv, vet inte varför... känner ingen pepp för något alls.
Saknar allt och alla. Känner mig tom på alla sätt och vis.
Vet inte vart jag ska börja förändra, vad kan jag förändra?

Hur kan jag ha gått från att vara en ganska normal glad 19 åring, till att vara en ensamvarg som beter sig som... 90 ?

Inga kommentarer: