Jag förstår inte, jag förstår inte vad det är jag gör som blir så fel.
Enda gången jag duger för vissa människor är när de är fulla, då säger de massa snälla saker och skapar hopp hos mig, sedan blir de nyktra igen, och allt blir som vanligt... Jag hatar det. Jag orkar inte ha det såhär mer, men hur ska jag kunna motstå det ? Jag är för naiv och vill inte se sanningen iaf inte förrens efteråt. Jag blir så arg på mig själv!
Allt går åt helvete, och jag vet inte hur jag ska fixa det, ingen aning verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar